I söndags em, efter mina lektioner, åkte Denz och jag och tävlade på Ekeby söder om stan. Jag måste säga att de är suveräna och väldigt tillmötesgående när de arrangerar en tävling. Jag gillar att åka dit och tävla!
Förra tävlingen bröt jag ju eftersom han stoppade ut tungan och jag förlorade “ratten”. Den här gången hade jag i förväg bestämt mig för att rida hela programmet oavsett vad. Mitt största problem är att han tappar ofta bjudningen och som reaktion på det börjar jag skänkla mer, vilket i sin tur gör att han surar ur och stannar och blir ponny! Så vad jag försökte nu var att strunta lite i att det ska se prydligt ut och fokusera på att bli kvick i hjälperna och inte klämma. Jag red hela programmet utan missar men hade honom inte riktigt med mig och svårt att få till ett stort bakbensengagemang och framåtbjudning, men vi red igenom hela programmet och det kändes ändå helt ok. Jag blev väldigt glad när jag mötte en av mina elever utanför som hade sett vår ritt och gav mig en komplimang för min sits. Tack!
Min plan nu är att rida program två gånger i veckan och försöka att en av dagarna åka över till Lena och Stora Wäsby för att rida fram på deras utebana och sen gå in och rida igenom programmet, så vi tränar lite på att tävla.
Det är ju faktiskt så att ju mer man startar och tävlar desto bättre kommer man fram till vad som fungerar bäst. När jag hade både Celine och Kuro i tävling var jag iväg mycket och oftast med båda två på samma tävling. T o m Bamse (Animos Zoon) gjorde jag några starter med men det var tyvärr ingen succe för han var livrädd för domarbåsen och allt annat som stod kring ridbanorna! Med Kuro var det svårt att få bra procent för han hade alltid tungan ute vilket drog ner poängen ganska mycket, med Celine kunde det i bland gå riktigt bra och vi har fått några placeringar och vinst under de åren vi tävlade. Jag saknar henne…
