Har Ni någon gång funderat på vad som gör Er riktigt lyckliga, glada och upprymda?! Klart Ni har! Vad kom Ni fram till?
Jag är nog innerst inne en riktigt äkta häst nörd för det finns få saker som framkallar dessa känslor som jag nyss nämnde som de gånger när jag har haft ett bra ridpass. Det är för mig ett riktigt lyckorus. Det är som en drog , ett form av missbruk, man vill bara ha mer och så länge det går bra så är det ju sunt men när man är i svackor blir det lätt destruktivt och deprimerande och en tråkig nedåtgående spiral som är svår att vända rätt. Men just nu har jag ridflyt och min spiral har lyckats vända och går nu uppför!
Idag hade jag ett fantastiskt ridpass på Celine. det är som om hon känt att jag varit på gränsen till att ge upp för nu ger hon allt. Eller har jag bara sänkt min höga prestationsnivå och ridit för vad det är? Hur som så är det en sann lycka att titta på min fina häst efter ett bra pass och se hur hon strålar av nöjdhet och lugn.
Ja, jag vet det låter tok töntigt men Ni vet ju hur det är. Man kämpar och tränar och lägger massvis med tid och energi och när dessa minuter av lycka infinner sig känns det äntligen värt det.
jag tror jag ska lägga en minnes anteckning till mig själv att gå tillbaka till detta inlägg nästa gång jag får några motiga riddagar.
Jag är i alla fall väldigt glad för Celine betyder mycket för mig och det har känts väldigt tråkigt och lite deppigt att behöva inse att det inte blir bättre än så här. Men jag glömde visst bort att ridsportens mest användbara ord är tålamod och det är nog en påfyllning av det jag behöver. Jag behöver nog även påminna mig om att det är i de stunder det går sämre, som vi oftast utvecklas. Förhoppningsvis följs det av perioder där det går framåt några steg, och det genom att vi tog oss ur och tog lärdom av vår motgång.
Här kommer ett klipp från dagens träning för Ann hammarlund. Tack Jenny S för att du filmade.
{youtube}_2ngIpmP5L4{/youtube}