Jag läste ett så roligt och tänkvärt inlägg om hästtjejer och stall livet härom dagen. Den baserade sig på hur egocentriska vi som håller på med hästar kan vara och hur allt kretsar kring denna häst och den tid som det tar. Det stod även om den höga procenten av singeltjejer som finns i ridsporten och vår ovilja till att rubba på våra rutiner och tid när det gäller hästen. Vi ser inga konstigheter i att vi lägger minst 4-5 timmar om dagen, 7 dagar i veckan och de hästtjejer, som inte är singlar, tycker deras män är helt oförstående när de gnäller över all tid som går åt till hästen.
Ibland kan man undra om denna häst kanske är ett surrogat istället för en man i livet? Och jakten på den perfekta hästen, liknar den inte lite jakten på den perfekta mannen? Har vi inte ganska höga krav i båda fallen? Och är det möjligt att uppfylla alla dessa våra krav i en och samma gestalt?
Och om vi väl skulle finna det, ja då ska dem genomgå en besiktning och skulle det nu vara så att de går igenom så är det inte helt sällsynt att de efter en tid uppvisar lite olater och dolda fel!
I båda fallen letar vi efter något som tilltalar oss att titta på men också att var med. Man lägger mycket tid och energi i båda fallen och man vill ha en blandning av det där trygga, snälla men samtidigt lite spännande så det inte blir för tråkigt. Det ska vara villkorslöst och okomplicerat men ändå vill man veta att båset inte en dag plötsligt utan förvarning står tomt.
Stallet är så mycket mer än bara hästen. En plats att samla sina tankar på, träffa sina vänner, bara umgås med sin häst. Tyvärr även en plats för konflikter, avundsjuka och en hel del onödiga gräl. Det finns ingen plats som slukar så mycket tid som när man befinner sig i ett stall. Det är som att kliva in i garderoben och komma ut i landet Narnia där tid slutar existera. Men till skillnad från Narnia, där tiden i det verkliga livet stod still, så fullkomligt rusar tiden fram.
Vad gör man egentligen under all denna tid?
Hur är det att dejta en hästtjej? Är vi verkligen så omöjliga och envisa? Är det inte varje mans dröm att utan tjafs kunna hänga med polarna knäcka några bärs å kolla fotboll precis när som? Det är sällan ett problem för en hästtjej för de drar till stallet istället och är oftast super nöjda med att kunna umgås med sin häst utan dåligt samvete för allt som istället borde göras.
Ja, kanske vi hästtjejer bör hitta en bra balans mellan stallivet och hemmalivet och hitta det bästa ur två världar? Ta tex Malin Baryard som förebild. Hon har man, 2 barn och en världskarriär. Å på tal om Malin kolla hennes otroligt skickliga ritt, trots att sadeln glider runt och hon tappar stigbyglarna hoppar hon de sista hindren och hamnar på en välförtjänt 3:e plats. Hon är grym!
http://svt.se/2.128686/1.2576864/baryard_johnson_trea_i_helsingfors
( Tack Fredrik för länken! )