Det har varit en härlig helg. Lördagen tillbringade jag med fika i solen på Djurgården och sedan ett biobesök mitt på dagen. Jag och min väninna gick och såg water for elephants, den är sevärd!
Under söndagen var det fullt av aktivitet i stallet och många träningar. På em fick jag besök av hela familjen Tilander när dottern Felicia skulle rida.
Nina & johan
Efter Felicias ridning fick hon hjälpa mig med nästa beök som var Andreas och Niklas.
Niklas har varit på väg hit tidigare tillsammans med Emir för att rida men det har inte blivit av så nu tvingade Frida med dem båda och det var med skräckblandad förtjusning som Andreas satte sin fot i stallet. Sist han “red” var han fem år och åkte ponnyridning.
Jag måste säga att han fann sig snabbt och blev nog god vän med Sacke för han borstade själv innan han skulle rida och såg till och med riktigt avslappnad ut och väl inne i ridhuset så blev det både skritt och trav med en egen “Andreas-Lundstedt-touch” av lättridning.
Niklas kände sig lite mer relaxt och har faktiskt även ridit lite tidigare. Han hade bra balans och det beror nog dels på alla hans år på skridskor. Han har ett förflutet som konståkare och var under 2008 Marie serneholts partner i “stjärnor på is”. Konståkning är som dressyren – en bedömningssport. Där är det kürprogram hela tiden, dvs de har ett eget program de åker till musik där vissa rörelser ska ingå. I konståkningen är det hopp, piruetter och speciella steg som ska utföras och domare betygsätter alla delar där det konstnärliga betygsätts 1-10 och den tekniska delen betygsätts från -3 till + 3 beroende på hur det utförts. Jag är inte så insatt i konståkning och jag tycker det ser otroligt svårt och tekniskt ut men samtidigt vackert och lite svårt att förstå vad de egentligen gör. Jag är säker på att det är samma känsla den som inte är insatt i dressyr får när ett dressyrprogram rids……
Niklas hogner och Lanz.
