I dag har jag tränat med Lizz. Älskar den hästen! Hon ger mig så bra ridkänsla och är alltid så snäll att ha att göra med och en riktig liten arbetsmyra! Jag känner dock ibland att jag blir lite för försiktig och att det kanske börjar bli dags att höja kraven lite mer på både mig och henne?! Jag kom då att tänka på hästens utbildningsskala!
Man kan säga att det är som är ett slags grundtänk och rödtråd som löper genom hästens utbildning från unghästen som är i början på sin utbildning och till den färdiga Grand Prix hästen.
1.takt
2. lösgjordhet
3. kontakt
4. schwung
5. rakriktning
6. samling
Men innan man kan börja använda sig av utbildningsskalan måste renodlingen av hjälperna fungera dvs en hjälp i taget. Jag brukar passa på att i början av ett ridpass stämma av att renodlingen fungerar genom att göra halt med endast tygel och sedan sätta igång endast med skänkeln dvs ha en hängandes tygel. När jag känner att detta fungerar och hästen har fått skritta kan man ta tyglarna och stämma av att man har en bra kontakt med hästens mun och hur kan man känna det? Tänk att det som produceras bakifrån, det som din skänkel driver framåt, går genom hästen fram till en stadig kontakt i handen där det vare sig glappar eller blir mothållande. Man brukar prata om att ha stöd på tygeln och ett bra knep att kontrollera om man har ett bra stöd och kontakt med hästens mun är att man lättar på båda tyglarna och känner om hästen bär sig själv eller om man som ryttare har burit upp den. Släpper man båda tyglarna och hästen ramlar framåt och ev går ur form har man haft ett ojämt bärande stöd men går hästen kvar då har den god självbärighet och man som ryttare har haft en bra kontakt.
Just nu jobbar jag jätte mkt med att Lizz ska bära sig själv och ha en bra takt. Hon har en väldigt bra grundtakt men jag får i bland små lufttramp vilket jag tror beror på att jag inte riktigt tajmar henne ännu och även att hon behöver bli lite starkare det tar nog emot lite och blir lite jobbigt. Jag får helt enkelt jobba mer på lösgjordheten!
De här bitarna som vi jobbar på just nu är inom steg 1-3 som också kallas för invänjningsfas och grunden i utbildningsskalan, alla de här stegen går in lite i varandra där jobbet kring att utveckla påskjutskraften är inom steg 2-5 och slutligen utvecklar steg 4-6 bärkraften och sedan är det bara att Grandprixa!!! 
Tänk om det vore så enkelt!!!! Men…. en av de stora utmaningarna i ridningen är väl just att hitta lösningar på problem och försöka förenkla det svåra???!!!
