På söndagen var det min och Celines tur att åka och tävla och vi red DM klassen på Sjövillan en MSVB:5 och vi hade ingen bra dag. Celine kändes trött och stod emot lite så jag fick rida på säkerhet och tänka fina vägar och göra det bästa av dagen. Celine har varit väldigt svår att tävla tidigare och i början innan vi hade hittat varandra och hur vi skulle sammarbeta på tävling så var det flera tillfällen då hon låste sig och det blev väldigt spänt.
På en Allsvenkan ritt i Södertälje när vi red DIV 1 fick jag avbryta och utgå för det blev en långsida i blandade småskutt i stället för en öppna. Det är konsten med att tävla, att vara bäst när det gäller och kunna vara i sin bubbla trots stör moment runt om. Jag minns också när Kuro och jag var på Stockholms och precis när vi skulle galoppera in på banan får en vind tag i min hatt och jag fick göra en snabb manöver, det är inte tillåtet att rida in utan hatt, och fånga upp hatten och göra om. Det gick ändå ganska hyfsat trots missödet men inget drömsenarie!
Bland mina första dressyrtävlingar red jag på min vän Vickys fina korsningshäst som hette Stina. Jag var medryttare på henne och fick den otroliga förmånen att få tävla. Stolta hästägaren var på plats och även mina föräldrar. Jätte nervös och som om det vore ett OS red jag in och fick lite för hög fart och glömde visst att styra så Stina visar sina hopptalanger och hoppar över staketet och jag styr och hoppar glatt tillbaka. Jag kom sist! Jag var jätte ledsen och kände att jag aldrig i hela mitt liv skulle utsätta mig för dettta igen. Då kom min underbart fantastiska pappa och la armen om mig och sa: – Men Anna, det krävdes 38 personer för att slå dig!
Grattis till Lena Wiman som vann årets DM med hennes fina Donnerstein. Hon har tidigare år kommit 3:a och 2:a och nu var det hennes tur att vinna. Roligt också att Siv Birgersson kom 3:a med sin Lilla A. För mig blir det hem och träna och som min goda vän Lena Bredberg alltid brukar säga, bryt ihop och kom igen 