Tålamod! Tålamod är förmågan att kunna utstå svårigheter med bibehållet lugn. Hur många gånger nämner jag inte som tränare till mina elever att de måste ha tålamod?! Ridning är en svår sport och den kräver massvis med tålamod. Vi vill nog alla känna att vi bemästrar en övning i samma sekund vi har börjat träna på den och många gånger blir frustrationen stor över att vår hjärna är helt på det klara med vad som förväntas av oss men kroppskrället inte hänger på.
Ridning handlar mkt om känsla men även om teknik och att blanda dessa två. Ridning kräver även mkt kordination och närvaro. När man lär sig rida och börjar förstå hur man startar, svänger och får stopp, när det inte spelar så stor roll hur vägarna är eller hur man utför sakerna, då känns det ganska lätt att rida. Allt eftersom vill man hitta mer kontroll och man höjer kraven på sig själv och glider in i en mer prestations fylld ridning och man börjar inse att det är ganska klurigt och många saker att hålla reda på, det är då frustrationen kryper på. Senare kommer man över den tröskeln och är nöjd med sin ridning och börjar få så pass mkt snurr att man har tid och intresse att kolla på andras ridning. Då är den där igen! Prestationen och frustrationen. Man vill kunna allt NU! Man vill ha en bra känsla! Man vill få en glädjekick av ett bra ridpass!
Tålamod! Det är då det är dax att träna på sitt tålamod. Det gör ingenting att det inte blir rätt med en gång, i ridning är det tillåtet att repetera! Man måste öva in saker så så många gånger att de så småningom sitter med automatik. Och det tar sin tid. Man måste lära sig en sak i taget och så måningom sätta ihop dem. En av de viktigaste bitarna att börja med är sitsen. För att kunna behärska ridningen krävs det att man sitter i en bra balans och det kan vara nog så svårt att hitta och ngt man under hela sin ridutbildning måste fila och träna på. Förutom sitsen måste man lära sig start (framåtdrivande hjälper), Stopp (förhållande hjälper) vändande hjälper (tex sväng) och sidförande hjälper.
När man är redo att plocka i hop detta blir det mkt att tänka på och man har dessutom en egen tänkande individ att sammarbeta med. Det är lätt att bli frustrerad och tappa tålamodet när hjärnan knyter sig av allt man ska tänka på. Så länge man håller sig till det man kan och ligger i sin komfortzon där man känner sig duktig och har en bra känsla känner man sig även trygg. Det är inte så utvecklande dock. Håller man sig bara till det man kan så utvecklas man inte vidare. När man släpper sin trygghetszon och höjer svårhetsgraden är det alltid lite stressande och det gäller att inte höja kraven för snabbt. Ofta är vi experter på att höja kraven på oss själva och förvänta oss mer av oss själva än vad andra gör. Man blir stressad, frustrerad, irriterad över att man inte riktigt får till det man fått instruktion om att utföra. Kanske brister tekniken, man får inte till alla de saker man ska pussla ihop och hästen förstår inte vad man menar och ju mer frustrerad man blir desto mindre fungerar det och ju mindre som fungerar desto mer byggs frustrationen på. Till slut tappar man tålamodet och hur mkt lär man sig då? Då är man inte längre mottaglig för instuktioner och man har förmodligen smittat av sin frustration på hästen och allt blir pannkaka.
Hur ska man göra för att inte hamna i den här spiralen?
Jag tror man som ryttare måste vara beredd på att under sin utveckling och utbildning mötas av motstånd. Man måste se det som en utmaning att få möjligheten att träna sitt tålamod och framför allt försöka hitta sin “ridbubbla” där man tränger bort alla störande moment, släpper sin prestationsångest och tillåter sig själv att göra misstag. Ridning är som en trappa och mot toppen möts man av flyt och ett steg går allt jätte bra och man känner sig redo att ta ett steg till men där blir det genast svårare och man känner att man står still, ibland även trillar tillbaka. Tilllåt dig själv att ta ett steg bakåt det är oftast det som kommer lyfta dig framåt. Ge inte upp! Ridning kan i många situationer vara komplicerat men det är framför allt väldigt väldigt roligt och glädjen är det viktigaste! Och som jag såg i ett youtube klipp ” If it was easy… they would call it football “
Till alla mina tappra kämpande duktiga elever! Kom ihåg att ni är bra på er nivå. Eftersträva alltid att bli bättre men glöm inte ha roligt på vägen dit!