Nu har jag flyttat Celine till Antuna och mitt hjärta blöder…..
Inte för att det på ngt sätt är dåligt där, nej tvärt om det är jätte bra. Annars hade jag aldrig ställt min häst där! Det är bara tomheten i stallet. att inte kunna gå ner och ge henne en klapp när jag vill. Det låter jätte tramsigt men man blir så van vid att ha dem så nära sig. Det är bara fem minuter till Antuna, men det är ändå tomt! Jag har nog lite separations ångest….
Har varit där två gånger idag och sen fick Zanna åka dit på kvällen. Man tror ju att man är helt oumbärlig för sin häst tills man inser, she couldn´t care less!!! När jag skulle ta in henne tittade hon på mig, vände rumpan till och vägrade komma in. Det är bara inse, vi förmänskligar dem och tror på något sätt att de har en möjlighet till att känna sig övergivna när sanningen är den att de är super nöjda för på nästa plats fanns också en mattant!
