Hoppa till innehåll

RIDNING VS BOND

 

http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/ola-rapace-klar-for-bondfilmen

Jag är ingen stor Bond fantast och har inte sett många av dem filmerna, men jag tycker det är jätte kul att Ola ska vara med i nya Bond, så vem vet kanske ser jag den här?!  Det tråkiga är att det innebär att han inte kan träna mer nu. Tyvärr innebär det också att Ola får svårt att vara med och hoppa i Globen i år.
Jag måste erkänna att det är lite tomt i stallet och jag saknar honom lite, vi har ju tränat ganska mycket sedan maj. Det blir alltid lite tomt när man har tränat så intensivt på så kort tid som det blir inför Globen. Ola är nog den som faktiskt börjat tidigast, vanligtvis brukar det bli först i september som vi börjar träna. Kanske just därför han har blivit så bra också. Det tar ju tid och timmar i sadeln som jag alltid tjatar om.

Jag tänker lite på tidigare år och dem som jag har hjälpt till att träna.

Första året var det wille Crafoord och “Bygglovs” Matte Carlsson (han måste vara så trött på att bli kallad det).
Wille hade många spännande ideér och jätte kul att jobba tillsammans med, men det var många gånger vi tjafsade och sedan skrattade åt att vi var som ett gammalt strävsamt par. Vid några tillfällen när han blev riktigt frustrerad ven hans spö genom ridhuset. Vi bloggade även tillsammans och Wille är fantastisk på att skriva så det blev en väldigt rolig blogg.

Matte var en riktig vinnarskalle och envis som bara den. Vi hade väldigt roligt ihop men även där blev det lite tjafs i mellan åt och man fick vara beredd på att de mest osannolika sakerna kunde hända honom på vägen ut till stallet eftersom Herr Carlsson är en obotlig tidsoptimist! Han vann det året och blev lite kaxig till kommande år då han inte tyckte han behövde träna så mkt för att han redan kunde rida. Det gick tyvärr inte så bra det året….  Jag försökte faktiskt få honom att vara med som reserv i år men tyvärr kunde han inte.

Jakob Stadell saknar jag fortfarande i stallet och varje gång vi hörs är han på väg ut för att rida vilken sekund som helst….

Samma år som jag tränade Jakob tränade jag även Jenny. Första gången vi träffades var när hon skulle prova Celine och kom över ridbanan i ett par fantastiska leopardmönstrade gummistövlar. Celine var alldeles för stor och svajig och Jenny såg livrädd ut. Bingo passade henne bättre och hon sopade banan och vann. Sen köpte vi Queen tillsammans och idag är hon en av mina bästa vänner och deltar i Globen för tredje året då hon vann stilbedömningen förra året. I år startar hon med Queen.

Förra året tränade jag bla Carolina Gynning som var väldigt envis och målmedveten och det var mycket skratt och hon bjöd verkligen på sig själv. Hennes största skräck var att glömma bort banan vilket hon tyvärr också gjorde.

Även Björn Bengtsson tränade här till förra årets Stjärnhoppning. Han hade många bollar i luften och egentligen lite för lite tid men lyckades ändå trycka in lite träningar här och där. Han var väldigt lätt lärd men otrolig perfektionist.  Jag gillar Björn och han var en utmaning att träna eftersom han hela tiden ifrågasatte och vid några tillfällen även tog rollen som både elev och tränare, vilket kanske inte alltid slutade så bra…Vid ett träningspass blev han så arg på mig att han lämnade både häst och ridhus och åkte, men ringde sen och bad om ursäkt efter några timmar.

Jag trodde nog att det skulle vara svårt att jobba med Ola, men tvärt om, jag gillar att jobba med honom. Trots att han har en logistik som inte är av denna värld så lyckas han ändå på ngt konstigt vis få ihop allting.  Det är intressant vad massmedia påverkar oss och ger oss förutfattade meningar. Ola har varit en av dem som jag länge velat ha med i stjärnornas hoppning men det tog mig två år att samla mod för att våga ringa och fråga och jag var helt beredd på ett nej.  Jag blev ganska förvånad att han var så lättsam i telefonen och att han gick med på att komma ut och provrida. Även om han har blivit frustrerad och tappat lite tålamod så är han en av de få under dessa år som inte blivit sur på mig en enda gång som vi tränat. Men, han är ju skådespelare så vem vet vad han har muttrat om mig när han satt sig i bilen på vägen hem!!!
Jag ska i alla fall göra mitt bästa för att försöka få med honom igen till nästa år….

Nu är det bara 2,5 vecka kvar tills Stockholm Horse show är över för i år. I morgon kommer Erik och tränar, det ser jag fram mot och nu blir det några hårda pass inför sluttampen…