I år är det ofattbara tjugo år sedan jag var med om en trafikolycka som gav ganska stora konsekvenser i mitt liv men under tjugo år har jag lärt mig att hantera min situation och också lärt känna min kropp och oftast vart gränserna går. Trots det så får jag fortfarande känningar utav det och i går morse var en sådan dag. Jag vaknade upp med en jätte kramp i höger sida av skulderbladets muskler och det kändes som om hela högersidan var flera decimeter kortare än vänster och jag har förmodligen överansträngt mig efter tre veckors lata semesterveckor och sen fullt ös i gång igen med ridningen, för det är ju så roligt att vara igång igen!!! I går blev det då en ganska lugn dag då hästarna fick vila och några fick jag hjälp med.
Jag passade på att åka in till stan och ta bort de sista av mina tappert kvarhängande rester av alldeles för sommargamla extensions. Jag är ju tyvärr inte en av dem med stort svallande hår men som tur är har jag en bra frisör som heter Anders Lönn och finns på det något svåruttalade Chuckrovukota på Sturegatan 25. Nu är det sista svallet borta och några ynkliga fjun kvar. För att rädda upp mina små ynkliga fjun har jag en jättefin ponytail från Toupema Belgal som är både enkel att sätta dit och snygg, för de festliga tillfällena innan jag sätter i ett nytt svall.
Tyvärr var inte min rygg så mkt bättre idag men jag har ändå gjort två tappra försök att rida Löva och Denz men det gick så där. Det är lite frustrerande när man vill så mycket men kroppen begränsar det man vill men jag är långt ifrån ensam om det och det behöver nödvändigtvis inte vara en skada utan man kan ha andra begränsningar. Vad man behöver hitta är ett sätt som fungerar trots de begränsningarna man känner. Det kan till och med handla om att man upplever det svårt att koordinera i en viss övning eller rörelse eller tex att vara tillräckligt snabb i skänkeln, det kanske inte är något direkt fysiskt problem som ligger bakom utan helt enkelt något man måste träna upp och det kan kännas nog så frustrerande.
För min del har jag mer och mer accepterat att jag ibland blir begränsad när jag har ont i kroppen och förr kunde jag bli så frustrerad och framförallt ledsen. Precis som nu så visste jag att det skulle gå över på några dagar men ändå så blev jag så frustrerad så jag till och med kunde fundera på att sluta rida, den frustrationen är nästintill borta och jag accepterar att det är som det är och tillåter mig att ta det lugnt i några dagar tills kroppen känns bättre. Det finns säkert många fler ryttare med mig som har whiplash skador, diskbråck eller andra problem. Jag är säker på att ridningen och min envishet har hjälpt mig väldigt mycket och jag tror på att låta kroppen vara i rörelse så länge man inte överbelastar den eller på frestar den på ett skadligt sätt, vilket inte alltid är lätt att veta förrän efteråt.
Till helgen är det tävlingar i Norrköping för mig och Denz så jag hoppas verkligen att det känns bättre redan i morgon. För ovanlighetens skull sitter jag framför datorn och gör mitt blogginlägg så vi får se om jag lyckas lägga in en bild eller får göra det i efterhand. Jag gör nästan allt från min Iphone eftersom jag nästan alltid blir osams med min dator, borde kanske fundera på att skaffa en Mac?! Igen!!!
Ja!!! Hittade en gigantiskt stor bild på min ponytail.
… och en lika gigantisk bild från sist jag hade mitt egna fjun.
och ett tips på det bästa linimentet när man har nackspärr eller muskelvärk.
Jag hittade även den här bilden på härliga bamse och Anna Bredberg tagen av Roland Thunholm. farligt att börja titta runt bland bilder, det är så lätt att fastna och nu måste jag till sängs för det blir en tidig morgon i morgon bitti. Denz ska få vara fotomodell i stan. Ja, det är egentligen inte Denz de vill åt utan han ska vara med och bara vara vacker på ett hörn! Visar lite bilder i morgon. Tills dess sov gott!