Alla som håller på med hästar och ridning vet att det är en berg och dal bana av upp och nedgångar.
Man brinner för stunderna då det går bra och blir precis lika knäckt över de gånger som känns dåliga och mindre bra.
Tyvärr låter man ofta de sämre gångerna ta mer plats och analyseras mera än de bra.
Inför mitt kommande Marathon har jag tagit hjälp av en “löpar-PT”, som jag kallar det, som behändigt nog även har instruerat i ridning samt är coach och vi diskuterade just hur man (läs jag!) hanterar de sämre passen och då främst när det gäller ridningen och kom mycket riktigt fram till att de ältades och stöttes och blöttes medan de bra passen bara lämnades med en för stunden skön känsla som lätt glömdes så fort det gick lite sämre igen.
Han nämnde då att det är precis tvärt om jag borde göra. Analysera och gå igenom de bra passen, fråga mig själv vad som ledde till att det gick så bra och ta med mig det i stället för de dåliga passen, och det är ju sant, vem vill minnas dem?!
Det är klart att man måste ta till sig dem också till viss del så att man blir på det klara med vad som behöver förbättras men inte etsa fast dem i minnet utan gå vidare. Han nämner de dåliga passen som misstag och att man ska försöka bli kompis med dem och se det som en möjlighet att utvecklas och få något att träna mot och det ligger ju något i det.
Läs mer om Dennis Hallberg här och hans blogginlägg om att hantera misstag.
Dennis kommer till Stockholm 1- 2 gånger per månad och håller föreläsningar, jag funderar på att be honom hålla en här, vad tror ni om det?
