I förrgår kom Lanz hem från betet. Igår skulle Lanz börja sättas igång. Långsamt. Det märks att han haft semester och är i semesterform… Turbon är snålt tilltagen hos honom just nu, men det vet jag ju själv att det är för mig också när jag haft semester ett par veckor.
Jag sitter hemma, och ska snart åka iväg till stallet. Tänkte passa på att ta fram ett gammalt inlägg från augusti 2013 som jag tycker var bra:
Innan Jag börjar förklara vad en ställd häst är så vill jag bara påpeka att den allra första grunden självklart måste vara att man som ryttare kan vända sin häst utan att hela halsen förböjs när man svänger.
Själva ställningen sker i hästens nacke och i de två första nackkotorna som ligger mellan huvud och hals (de heter Atlas och Axis), hästen vänder huvudet lite åt sidan i den leden som är just mellan dessa två första kotorna. Vad som oftast blir tokigt när en ryttare försöker ställa sin häst är att halsen i stället böjs och visst blir det en liten lätt böjning av halsen när hästen ställs men den är ganska minimal och obetydlig, ryttaren ska kunna skymta lite av hästens inre ögonglob och näsborre och resten av hästens kropp ska vara rak. Den inre sidan av hästen är alltid den sida som man ställer hästen åt dvs ställer man hästen till höger så blir höger sida inre och då ser ryttaren höger ögonglob och näsborre skymta.
Det är med hjälp av den inretygeln, som en aningen kortas försiktigt upp, som ställningen sker och den verkar tillsammans med den yttre tygeln som reglerar hur mkt hästen ska ställas. Det som kan bli svårt med tygelhjälperna är att känna efter hur mkt innertygel ska kortas och hur mkt ytter tygel ska agera mothållande för om den yttre tygeln blir för skarp så uteblir ställningen, så ibland måste man ge efter lite i den yttretygeln men ger man efter för mkt och glappar med den så är det lätt att halsen bara böjs (det är också då man brukar prata om att bogen ”skjuts ut” men det tänker jag inte fördjupa mig i här) och innertygeln blir för dragig. Ett vanligt fel är just att ryttaren rider alldeles för mkt på den inre tygeln och drar för mkt i den. Hästen får då svårt att kunna trampa framåt och sätta in det inre bakbenet in under sig, vilket man vill att de ska göra för att få en bättre balans och form genom kroppen. Skänkeln är minst lika viktig när det gäller att ställa hästen och båda skänklarna verkar framåtdrivande och den inre skänkeln förstärker innertygelns ställande tag och påskjutet av inre bak . En ställd häst behöver inte alltid vara böjd men en böjd häst är alltid ställd!
När hästen är böjd är den lika böjd i hela sin kropp, från punkten mellan öronen och som en linje över hela kroppen till punkten vid svansen (kallas längdaxel), som den är ställd. Eftersom hästens kotor är olika rörliga längst med längdaxeln så går det inte få en helt jämn böjning från nacke till svans. En av anledningarna till att man lätt böjer hästen alldeles för mkt i halsen, förutom det uppenbara att man som ryttare har glömt den yttre tygeln och fastnat i den inre, är att hästen är som mest rörlig i sina kotor i halsen. Hästens ställning och böjning ökar, eller minskar, beroende på hur litet eller stort det böjda spåret är. dvs en liten volt kräver en större böjning än en stor volt. Vad som behövs för att få sin häst böjd är i stort sett samma hjälper som när man ställer sin häst (när hästen är böjd är den ju även alltid ställd) den inre tygeln ställer och den yttre tygeln ger efter lite lätt men har ändå kontakt och reglerar ställningen så hästen inte förböjer sin hals. Den inreskänkeln, att hålla den vid sadelgjorden är en bra riktlinje, driver fram det inre bakbenet och fungerar som en sorts stöttepelare som ger den yttre skänkeln något att forma hästen kring. Den yttre skänkeln håller då bakdelen på plats så hästen spårar (hästen sätter inner fram och bak i ett och samma spår och likadant med de yttre benparen) och förhindrar att hästen svänger ut sin bakdel, den skänkeln ligger straxt bakom sadelgjorden.
Nog om ställning och böjning, vilket finns många sätt att teoretiskt förklara det på men sen ska det också göras och fungera i praktiken och det är då man måste våga prova sig fram och hitta en känsla så man vet vad man letar efter och lära sig att hitta rätt när man sitter på hästen. Olika hästar har olika lätt och har olika sidor där de är mjuka eller stela. att rida med en tagen bakdel, vilket allt det här egentligen handlade om från början, kan vara ett sätt till att få sin häst mjukare och förbättra hästens förmåga till att böja sig, det är också en förberedelse inför sluta som är en samlande rörelse. Att rida med tagen bakdel är i storts sett samma som att rida med bogen in och skillnaden mellan det här och en sluta/öppna är egentligen tvärningen samt samlingen vilket krävs mkt mer av hästen i en sluta. När man rider tagen bakdel kan man också laburera lite med hur mkt man vill böja tycker jag, det beror på hur hästen känns och hur mkt man vill jobba med lösgjordheten. jag tycker det är bra att variera och att kunna öka och minska böjningen. För att få hästen att gå med en tagen bakdel så ska hästen vara ställd och böjd i rörelseriktningen och den inre skänkeln ligger vid sadelgjorden och aktiverar det inrebakbenet och hjälper till att hålla hästen på plats så den inte svänger innåt och den yttre skänkeln dras något bakåt för att agera mothållande och påverka yttre benparet så att rumpan går lite innan för spåret. lägg vikten rakt över hästen tänker man att den ska ligga lite innåt tycker jag att det blir lätt att man blir sned och istället lutar sig innåt. att hålla blicken mot färdriktningen brukar vara ett bra knep så kika alltid mellan hästens öron och om dem inte är i närheten av färdriktningen så lovar jag att du har en alldeles överböjd hals på din häst =)
Nu hoppas vi på sol och värme ett par veckor framöver! Hoppas att vi ses i stallet snart! //Sandra