Jag vill tacka min fantastiska Kuro för de åren vi har haft tillsammans, för allt han har lärt mig, för alla tävlingar vi gjort tillsammans, för min St George debut, för de turerana i skogen när jag alltid kännt mig trygg på hans rygg oavsett vad som dykt upp, för att han alltid tagit väl hand om mina elever. Det finns mycket jag vill tacka honom för. Han kändes alltid så lycklig och glad när vi gjorde saker tillsammans och han älskade när vi var på träning eller på en tävling. Man har alltid speciella relationer till sina hästar och för mig har Kuro en stor plats i mitt hjärta och det kommer göra ont att gå förbi hans tomma box och jag kommer sakna honom olidligt mycket men allt har ett slut och vårt kom idag.
Någonting hände i hagen idag och när Isabell skulle ta in honom ville han inte stötta på sitt vänstra ben. Jag misstänkte direkt att det var brutet men det regnade och jag ville inte att han skulle stå och bli kall i regnet och med Eva och Isabelles hjälp fick vi in honom i stallet. Isabell är värd en medalj för att hon är så otroligt duktig och hjälpsam men framför allt så mån om mina hästar. Hon och Eva hjälpte mig att se till att Kuro hade det bra och jag vill veta att jag gjort allt för mina hästar och ville inte ringa till nödslakten förrens en veterinär konstaterat det jag misstänkte men tyvärr var benet brutet och det fanns inget jag kunde göra för honom och han fick sluta sina dagar hemma ätandes massa god mat och bli pussad och klappad på in i det sista. Precis innan kom min fina vän Sandra som bokade av sina planer och styrde av motorvägen och ändrade riktning mot mig efter ett telefonsamtal av Veronica som också skyndade sig att komma ut. Vänner när man behöver dem som mest <3
Tack alla som hjälpte Kuro och mig idag och tack för alla fina tankar via sms och FB.
“Don’t walk in front of me –
I may not follow
Don’t walk behind me –
I may not lead
Just walk beside me –
and be my friend.”
