Pratade precis med min vän Lotti som också är den som ihärdigt höll i och försökte tålmodigt lära mig att rida när andra gav upp. Lotti var min ridlärare, vän och mentor när jag bodde i Motala och jag har henne att tacka att jag fått en bra bas och grund att stå på i hästvärlden. Vi har gjort mkt kul ihop och gör fortfarande. När jag är nere och hälsar på brukar vi ibland plocka fram gamla videoklipp (ja de är gamla!) och skratta oss dubbelvikta. Det här med ridvägar och hästens form var inte lika viktigt då och som man brukar säga det viktigaste är att man har roligt och det var nog vad det hela gick ut på då. Min pappa brukade alltid supporta på tävlingarna och mäkta stolt över sin dotter konstaterade han att det tog 37 personer för att slå mig!!! Nu har jag lämnat vårt fullblod Alice hos Lotti för att hon ska få en viloperiod och äta upp sig lite. En av Alice nya kompisar är påfågeln Adam som spatserar fritt på Lottis gård. Lotti tar emot konvalecenthästar och jag kan varmt rekomendera om Ni behöver tips på ett bra ställe för Er konvalecent häst, så hör av Er så får Ni hennes nr.