Idag kändes det att jag tillbringade alldeles för sen tid vid datorn men när man väl börjar är det svårt att sluta. Stackars Lilla U har lyckas få ett sticksår på vänster fram av ngt i hagen och är jätte svullen i benet, sticksår är lite läskiga för de syns ibland inte och helt plötsligt är de inflamerade så de minsta såren är oftast de som lättast leder till stelkramp eftersom såret i de flesta fall är instängt och det inte kommer åt ngt syre och bakterier börjar gro. Det är viktigt att man varje dag visiterar och känner igenom sin häst och om ngt inte är som vanligt håller uppsyn.
Stora sår är inte bättre på ngt sätt, jag hade för många år sedan en fantastisk häst som hette Balthazar och som blev skrämd när en krossförare kom upp hoppandes bakom honom och han sprang i panik mellan en trång passage av en vägbom och ett träd och det var tyvärr så illa att vägbommens kant var sylvass. Den vassa delen skar av sadelgjorden men olyckligt även två av hästens stora bog och frambensträckarmuskler. Veterinärerna tyckte det var inget att göra men jag var väldigt envis och lyckades få dem att rädda honom och sy ihop muskler och han fick hänga på djursjukhuset i en sele fäst i taket under lång tid och sen var det en lång och jobbig konvalecent tid. Det blev både frukost, lunch och middag i boxen. Det var mkt jobb men ca ett år senare kom vi tvåa på Huvudstas vårtävlingar. Han hade ett gigantiskt ärr men var frisk. Underbara Balthazar =)
Celine , Kuro och jag har varit på Överby idag och tränat för Lars Andersson. Celine kändes mkt trött i kroppen efter helgen men Kuro var överlycklig att få åka på träning och visa upp sig. Jag är också väldigt mör i kroppen så den härliga ridkänslan från helgen kom av sig lite idag. Imorgon blir det löpbandet för mig så lite andra muskler får jobba och ridmusklerna vila och jag ska försöka övertala medryttar Jenny att ta med Celine på en härlig skogstur och Kuro får gå på linan.
På kvällen var det lektions dags och det är så roligt att vara igång igen. Tyvärr var vädret inte det bästa men på ngt sätt så var det helt ok att rida och instruera i lite duggregn, alla höll vi humöret uppe och kanske lite extra när Catharina bjöd på goda chokladbitar =). Banan blir otroligt bra när den är blöt och den är så väldränerad att det aldrig blir klafsigt. Idag fick alla träna mkt på att känna och behålla takten oavsett om de ökade eller minskade. Jag vill att ryttarna ska känna rytmen, regelbundenheten. Att hästen arbetar med sin rygg, att stegen är regelbundna och jämna och framför allt att rytmen är densamma i både samling och ökning. Inte helt enkelt men otroligt nyttigt och viktigt. Sen fick de även tänka på vad deras innerhand bidrog till och hitta stödet på ytter utan att dra och fastna i inner. Tvingar man ner hästens huvud med en allt för rörig hand får man i stället för lösgjordhet det motsatta. Hästen tar spjärn med underhalsens muskler mot handen och den spänningen fortsätter ut i hästens rygg . Hästen tappar jämnvikt och faller på bogarna och då blir det ju mkt svårare att hålla bakbenen aktiva.