I dag har varit en tung dag!
Det är med stor sorg jag släpper taget om min fina Celine efter ett år av konvalecent tid. Jag har verkligen försökt allt och provat hos flera veterinärer men nu var det dags….
Hon har varit en fantastisk häst och jag saknar henne så det gör ont! Jag tror att alla som har träffat Celine känner som jag, hon var alltid snäll och rädd om de som pysslade om och red henne.
Jag lärde känna henne när Hanna Bratt skulle hjälpa mig att sälja en av mina tidigare hästar. Hanna hade massor av hästar att rida så jag erbjöd mig att motionera en av dem vilket blev Celine (som då ägdes av Charlotte). Efter ett varv i galopp var jag helt såld och det blev Celine också, till mig =)
Första året var jätte svårt! Jag travade nog mer baklänges än framlänges och hon var ofta hackig och ojämn och jag hade svårt att rida henne lösgjord och min frustration var stor. Men ju mer jag lärde känna henne och hitta knappar, desto bättre blev det såklart och jag har haft så mycket härliga stunder och bra ridtimmar och många tävlingar med henne. Hon har lärt mig massor men framför allt att försöka behålla tålamodet, lära mig att bättre hantera min frustration (det är en bit kvar…) och att fortsätta kämpa när allt känns hemskt och dags att ge upp ( vilket också Denzel med råge ser till att fortsätta utmana mig med!)
Jag skulle vilja skriva så mycket fint om henne men just nu känns det bara tomt…..
Tack Pelle för att du gav henne morotspåsen i torsdags när jag inte längre fixade att vara kvar!
Tack Lotti för att hon fick gå i stor hage med massa kompisar nere hos dig under sin sista tid. Tack för att du hjälpte mig i dag när det var dags och framför allt tack för att du finns och är en sån underbar vän i alla lägen!!!!
Tack Celine <3
