I lördags fick Didi kolik så istället för att äta en god lördags middag blev det en kväll i stallet.
Hon blev bättre och var helt ok måndag och hela tisdagen tills jag var på väg för att släcka och gå hem på kvällen och hon började skrapa igen. Det är oftast ett av tecknen på att det är en kolik på ingång samt att de inte intresserar sig för att äta.
På 20 min accelererade det och hon blev super dålig! Hon ville hela tiden lägga sig ner och rulla och det bästa mot kolik är att röra på dem så jag, Eva och Belinda turades om att gå med henne i ridhuset. Tillslut var hon så dålig att ingen av oss, fast vi var tre st, lyckades hindra henne från att slänga sig ner och det var fortfarande ett tag kvar tills veterinären skulle komma. Det är nackdelen när de blir dåliga på kvällen (vilket de alltid blir!) för distriktsveterinären kan vara mer än en timmes resväg bort.
Tillslut låg hon och bara krampade och stönade och veterinären i telefonluren var tveksam till att hon skulle hinna ut och att Didi skulle klara sig. Jag trodde faktiskt hon skulle dö, det var hemskt! . Mitt i det ringde Brian som också kom ut och hjälpte oss få upp henne och promenerade med henne tills veterinären kom och det var nog det som räddade henne!
Det är hemskt när de blir så dåliga och när man inte kan göra något för dem. Nu är hon stabil och jag har gett henne massa loppfrön som rensar magen och ibland kan förhindra nya kolikanfall. Även om jag nyss gjorde ett “kolla masken” prov på alla mina hästar och det visade ingen mask, förutom på en av dem som avmaskades, tänker jag även avmaska alla mina. Veterinären sa att det tyvärr inte alla gånger är helt tillförlitligt och det kan slippa igenom att de har blodmask (som ofta orsakar kolik) även om de testar mot den.
Jag kom hem kl 6 på morgonen i onsdags morse och sov bara någon timme, vilket gjorde att jag var väldigt trött (å ganska grinig) i går! Jag hade heller inte huvudet på skaft utan lyckades tappa min mobil (vilket gjorde mig på ännu sämre humör) som tur var hittades den av en kille som hette William. TUSEN TACK!!! Så idag har jag återfått den men varit utan den ett helt dygn, om ni undrar varför jag varit oartig och inte svarat på inkommande sms…
Jag kan i alla fall konstatera att det känns tryggt att veta om det någon gång blir jag som kommer på villovägar så kommer ni sakna mig med tanke på alla sms som trillade in under ett dygn! =)
