Oj vilken helg! Jag måste säga att jag är grymt nöjd över att tagit mig runt 4.2 mil och gjort min första marathon även om det gick långsamt. Jag var lite för otränad och behöver nog några fler löprundor i kroppen innan jag gör min nästa marathon, om ett år! Jo, faktiskt så känner jag att jag helt klart kan göra om det här och ett marathon handlar så mkt om att ha en mental viljestyrka. Det är klart, om man vill ha en bra tid så handlar det även om mängder med timmars av träning för annars finns det inte en möjlighet till att kroppen håller för att ta sig runt men om man, som jag, har som mål att genomföra hela loppet och inte bryr sig så mkt om tiden så skulle jag nog säga att det är mkt viljestyrka. De första 2.6 milen tyckte jag flöt på väldigt bra men det jobbiga med just Istanbul marathon är att man vid två tillfällen vänder och springer samma väg tillbaka, vilket känns jätte segt innan man kommit till vändpunkten. Mellan 3.00 och 3.4 mil kändes det skit segt och jag gick in i en jätte svacka men när jag passerade 3.4 mils skylten och kände att det bara var 8 km kvar så flöt det på igen tills 3.8 mils skylten kom och mellan 3.8-4.0 så kändes det som en evighet och den sista biten var så seg och känslan av att gå i mål var helt underbar! Tack Helena för teamwork! Att sen Martina, Hilda och Helena som stod kvar och hejade gjorde allt!
Precis innan starten. De snygga kläderna är från Röhnisch som sponsrade oss.
Starten gick i Asien och sen över bron till Europa.
Det var så mkt folk vid starten och en folkfest när man sprang över bron, helt magiskt.
Så härligt att gå i mål!
Fantastiska Martina Haag som är en professionell “peppare” och får det omöjliga att bli möjligt, tack <3
På kvällen åt vi en god middag och firade. Alla gick i mål och några med grymma tider. Marja på 4.30, Hilda på 4.37…. Ni fattar ju att det var ett grymt löpargäng jag hängde med!
Jag är grymt nöjd med min prestation och rörd över all pepp och fina ord jag har fått via sms, instagram och FB. TACK det betyder mkt…
