Hästar är häftiga djur! Det är en underbar sport som också är en form av livstil beroende på hur man väljer att engagera sig i sporten och till djuret hästen. Det är inte utan att man får en tankeställare efter många timmar på akuten.
Jag vill på inget sätt framhäva att hästar är farliga och skrämma någon som vill rida men jag vill understryka vikten av alla dessa till synes larviga förhållningssätt som ridskolor och yrkesverksamma inom sporten försöker pränta in. Det är stora djur och en snäll häst är alltid snäll så länge ingenting händer. Det är flockdjur med flyktinstinkt som ibland är omedvetna om den kraft de besitter.
Jag brukar ofta tjata till mina elever om att knäppa jackor, inte slänga av sig kläder i farten från hästryggen, aldrig rida en okänd häst med spö, alltid se till att dörrar man passerar med häst är ordentligt uppställda och fastsatta mm mm. Det är för att jag är rädd om er!
Hästar är underbara djur som man kan känna en obeskrivlig samhörighet med och samspelet när man är inne med sin häst på dressyrbanan känns ibland magiskt! Det är en sport där flera månader av slit glöms bort för 3 sekunders fullständig lycka när man hittar en känsla av att allt föll på plats. Det är få sporter där man måste sammarbeta med någon som inte kan prata och som har en egen vilja som de inte själva kan beskriva.
Jag älskar mina hästar, sporten och mitt jobb! Om jag är rädd i bland när jag rider? Absolut! Jag vet vad ett misstag och en missbedömning kan kosta och utsätter mig inte för situationer jag vet att jag inte reder ut. Jag är inte intresserad att tämja vilda hästar eller sitta upp på en häst som stegrar eller bockar. Jag behöver det inte, jag är inte bra på det och jag är alldeles för försiktig för att utsätta mig för det. Där tar jag mer än gärna hjälp för det finns väldigt många som är super proffs på det! Jag har suttit löst många gånger men det är tack och lov väldigt länge sen jag flög i backen. Om jag minns rätt var det senast ca 2001 på min häst Flami som var ett argt fuxsto på 5 år efter Amiral-Hertigen. Hon tog en bockserie en hel långsida och tillslut åkte jag i väggen som ett frimärke! Jag klarade mig bra med endast ett gäng blåmärken och min pappa var så nöjd att han köpt en säkerhetsväst till mig….
Samma häst åkte jag av lite senare under en galopp över ett fält ( jo’då, jag har både rejsat över fält och hoppat hinder, jag var till och med försökspilot på unghästarna när de skulle ridas in, men det var vääääldigt länge sen….) det gick lite för fort och jag skulle bromsa in och åkte av som en liten katapult! Men sen dess har jag undvikit såna situationer jag är alldeles för trasig i ryggen och har inte samma mod längre.
Denzel må vara en liten slökorv i bland men han är alltid kontrollerbar och rädd om sin ryttare. PT är också en snäll häst men precis som min tidigare häst Flami så spritter det lite i unghästkroppen och en solig dag som denna så var det nog svårt att låta bli. Sabina tänker alltid säkerhet, är en erfaren ryttare och just det super proffset som jag tidigare nämnde. Röntgen såg bra ut men troligen en spricka i ett revben och många ömma muskler som kommer vara till besvär i några veckor! Stackars Sabina!
Sabina och hulligan PT!
