Väldigt, väldigt trött men också väldigt, väldigt nöjd! Jag och Denz har tränat för min tyska tränare Hubertus Zedwitz idag. Det var nog mer än ett år sedan nu och sist han var i Sverige kändes det tyvärr inget bra att rida för honom, han kändes väldigt irriterad när jag inte fick till det han bad mig om och jag hade nästan bestämt mig för att det fick bli ett avslutat kapitel. Men när min tränar kollega Siw frågade om jag skulle komma så kände jag ändå att jag ville åka. Kanske mest egentligen för att träffa underbara Siw och de andra som brukar träna tillsammans med mig, men också lite för att träna mig själv på att behålla fokus och plan trots att någon skriker på mig! Till min glädje var det en helt annan attityd som mötte mig och jag fick ett väldigt bra och konstruktivt träningspass som jag känner glädje över ännu! Det var verkligen värt att ta sig genom hela stan, i en riktig skit trafik som gjorde att det tog lite mer än två timmar till Haga norra (ibland ifråga sätter jag mig själv om jag är riktigt klok….???!!) , och hela vägen till Sorunda! Denzel kändes så fin och svarade så fint på mina hjälper och travade som en miljon (ja kanske lite önsketänkande men ändå nära ;)!!) Den allra finaste komplimangen som gladde mig mest var att Siw tyckte vi utvecklats enormt mkt. Tänk vad en klapp på axeln och lite possitiv feedback kan stärka och få en lycklig ibland! När gav du din ridkamrat beröm sist? Gör det ofta när du tycker något är bra, det betyder mkt!
När jag kom hem (3h tog det dit inkl stillastående köer och 1,15 hem!!!!!!) tog jag med Nettans hjälp ut PT och socialtränade i ridhuset och satt upp ett varv i skritt. Härlig känsla av lite skräckblandad förtjusning!
I morgon blir det tidig frukost med Eva och därefter ska jag köra hårt med Nicke Borg för att sedan lasta Lizz och åka till Per! Underbara hästliv!
Grattis Eva på födelsedagen!!!!